spänningen stiger

Som de flesta vet redan är mitt jobb min passion, eller rättare sakt skönhetsprodukter och välmående.

Som sakt, blev jag kontaktad om att följa med på en ny skolning som tar plats i Stockholm. Detta betydde igen en dag extra jobb åt mig men eftersom det är ett brand vars business intresserar mig mycket var jag faktiskt väldigt glad över att få chansen. Låt oss säga såhär, märket har vuxit på de senaste 2 åren ungefär 4 ggr större, Vilket är GRYMT stor skillnad speciellt då 13 affärer öppnar dethär året runt om i världen.

kolla bloggen mera för avslöjandet  !

att vara i ett förhållande med sitt jobb.

Kära bloggen.

"Man hinner aldrig se dig då du helatiden jobbar." 

" Jobb som vanligt igen då?"

"skall du igen jobba extra?" 

"du har ju helatiden kurser."

Idag insåg jag hur mycket mitt arbete påverkar en massa olika saker i mitt liv. Eller det faktumet varför jag blir kallad arbetsnarkoman.
Visst drömmer jag om att få gå på alla mina väninnors bröllop, allas födelsedagar & andra roliga evenemang som ordnas. Jag drömmer om att ha en egen hund, drömmer om att börja studera igen bara för att det är så roligt att träffa nya människor!

Det tar en tid att sätta in det i huvudet att jag inte har möjligheter att göra nått av de ovanstående alternativet undertiden jag jobbar 7 + 7 dagar i månaden, men konstigt nog är jag för tillfället rätt så nöjd. Jag lever i en tid där vi läser om företag som skär ner på personalen och företag som läggs ner. Denhär s.k LAMA tiden.
MEN jag lever i en  lycklig bubbla för tillfället. Jag är glad över att jag har en fastanställning och har chansen att jobba med något som har intresserat mig ända sedan jag var 7 år gammal. För låt oss inse, hur många jobbar egentligen med något som de verkligen brinner för?

 Det faktum att jag spenderar min fritid (lediga vecka) till att gå på kurser är någonting jag själv väljer att göra. Varje kurs jag anmält till är något som intresserar mig. Kurserna är något som för mig tillbaka till skolminnen. 

Visst ångrar jag mig ibland då jag hör hur alla skall åka på sitzer osv helatiden. Sånt som normala 21 åringar skall göra och här sitter jag planerar min vecka då jag är hemma.
Jag inser mycket väl nu efter 2 år att jag i princip är i ett förhållande med mitt jobb. För med en arbetsplats som jag har kommer jobbet alltid att gå först vare sig man vill det eller inte. Det är bara betydligt lättare att erkänna hela saken då man trivs med det man gör.

Och arbetsplatsen, Det tar en tid att verkligen lära känna sina kollegor, Efter att jag nu jobbat 1 år börjar jag äntligen känna mig mera avslappnad runt deras sällskap och blir faktiskt glad varje gång jag träffar dem. Fastän vi har ett medelår på ~39år så påverkar det inte alls vår arbetsplats. Tvärtom, vi jobbar alla suveränt med varandra och har en kemi. Nästan helt enkelt som en familj. Visserligen är jag medveten om att detta arbete kräver också en viss personlighet för att man skall platsa in sig. Och lämpar sig inte till alla helt enkelt. Empati, vara utgående och öppen, ett sinne för humor + att verkligen kunna hantera stress är några av de egenskaperna som krävs. Och det att du spenderar halva året på din arbetsplats.  

Vi jobbar som en enhet. Inte emot varandra. Detta är vad som gör min arbetsplats så himla fin. 

i väntan på albumet!

Den nya singeln från Foo Fighters nya album är utsläppt och jag sitter och storväntar på resten! Hittar bara ett ord, KÄRLEK.

mitt s.k andra sovrum.

Glömde nämna att vi åkte iväg en sväng till Ikea med Sara för en vecka sedan. fick inskaffat lite grejer till min hytt för att göra den mer personlig och mest för att jag alltid fryser.

Fick inskaffat blockljus, nya vinglas, champanje glas, filt, decorationsdyna, nya lakan och MASSA doftljus.

completed my new year resolution!

 Två dagar extra på jobb, två dagar hemma och iväg på kurs 3 dagar i Helsingfors och sedan på jobb.. Så ser min vecka ut. 

Ni som inte minns det, men jag gjorde upp ett nyårslöfte så annorlundare än alla andras. Jag SKALL lära mig ryska.
Ungefär 10 månader senare är jag anmäld till en intensiv "Ryska inom kundbetjäning" - kurs. Kursen jag anmälde mig till trodde jag att jag endast skulle få lära mig att prata ryska fraser i dagliga livet men nej, På denna intensiva kurs fick jag lära mig ryska alfabetet, räkna upp till 1000 och smått inom grammatiken på endast 3 hela dagar! Kursen hölls i Helsingfors där jag var bosatt i Sofia's kulturcentrum i Vuosaari's naturskyddade område långt ifrån centrum.

naturskyddat område mitt i Huvudstaden: Vuosaari

hotellet hade inte mycket men som tur hade de iallafall en bastu och en simbassäng inomhus där jag fick utföra min dagliga träning. 

Kan inte räkna hur många gånger jag på en dag fick en känsla av att det här blir inte till något då alla andra verkade redan kunna ryska medan jag satt där och inte klarade av att tyda bokstäverna första dagen. Vår lärare var en rysk kvinna som talade något finska med blanding av rysk accent. Ja, det var ju inte heller lättare med att hela kursen drogs på finska också. 

 Min ryska lärare sa dock ett bra ordspråk " språk är som ett hav, ju längre ut man simmar destu djupare blir det" 

Glad är jag också att en bekant från min arbetsplats även hade anmält sig och snäll som hon var så fick jag även åka hem med henne mot Åbo eller rättare sakt mot jobbet som kallade.

Just nu vill jag inte höra ett ord ryska men är ändå något otroligt glad över att jag äntligen fick lära mig språket och att jag klarade av mitt nyårslöfte! nu blir det att fundera på vad nästa års löfte skall bli

Forgot how beautiful the Autumn is.

Att sitta innanför väggar i 8 dagar gör ibland en lite mer sugen på frisk luft. Oktober kommer att vara en fullbokad månad för min del med kurser hit och dit + extra arbete.

Förstod inte hur mycket jag gillade hösten i storstäder före det började ploppa upp bilder på Instagram & Facebook. Dels förstod jag också ännu mer hur mycket jag gillar staden jag bor i.
Så att jag hade en dag då jag hade chansen att fa på länk och beskåda hösten med egna ögon för första gången i år.

Ta och beakta ögonblicken från Åbo stad. #varförParisviharjuÅbo

Pink ribbon month

Roosa nauha kampanjen har nu gått igång iår igen! Varje år insjuknar ca 4700 kvinnor i Finland i bröstcancer. Det betyder att varje 8onde person drabbas av sjukdomen och detta är endast kvinnor, tänk er hur många de är då vi räknar med männen som insjuknar?
 Se till att skaffa er egen rosa rosett och sprid informationen vidare. OCH glöm inte att förstås att donera till denna underbara kampanj för bekämpelse av bröstcancer  #togetherwearestronger

Donera kan man göra på följande hemsida: http://www.cancer.fi/roosanauha/lahjoita/